2017-01-24

Nattliga idéer

I natt låg jag som vanligt vaken mellan 03.30 och 04.30. Men det som var ovanligt var att jag kom på tre viktiga saker för mitt manus. Det har inte hänt förr. Roligt.

Detta är också roligt: ett foto mitt finska förlag Tammis informatör tog i Bryant Park, NY.

2017-01-23

Måndag och sånt

Måndagar känns ibland som en enda lång startsträcka.

Det tar tid för mig att komma in i manuset igen, efter en två dagar lång paus. Hur full jag än är av goda föresatser så är det svårt att komma igång. På måndagar betalar jag räkningar och gör admin - jag ska egentligen göra det efter att jag skrivit, men är det inte behändigast att bara göra det undan? Och så gör jag det. Och lite till.

Jag jobbar hemifrån nu, arbetsrumslös. Hoppas på ett arbetsrum till hösten. Egentligen tycker jag mycket om att jobba hemifrån. Jag trivs bra här. Jag trivs med att slippa klä på mig kläder jag kan visa mig bland folk i, jag trivs med att ha mitt eget kaffe och mitt kylskåp nära. Men det knepiga är att min man nu också jobbar mestadels hemifrån, han är borta 1-2 dagar i veckan bara. Och jag har väldigt svårt att få riktig arbetsro med någon annan i huset. Jag behöver några timmar om dagen då jag är riktigt fri.

Men alltid är inte arbetssituationen idealisk. Och jag har lärt mig, att skriva måste man, ändå.

I fredags skrev jag en grej som visade att en bifigur i manuset har en intressant backstory. Jag vet inte alls hur den ser ut, bara att den finns och att den sannolikt är full av överraskningar. Med andra ord: ännu en bok jag vill skriva.

2017-01-20

Hur funkar det? Ingen aning.

Jag har nu kommit så långt i romanen att jag varit tvungen att planera lite - vad skall hända härnäst, väldigt grovt. Typ 1-2 stycken av planering för 6000-8000 ord färdig text. Det är nog en av orsakerna till att det just nu flyter på rätt bra, skrivandet - en annan är förstås att jag kommit in i texten och personerna känns verkliga och så.

Men det är fortfarande fascinerande för mig, hur jag kan sätta mig ned på morgonen med ungefär följande instruktioner: M går förbi huset, upptäcker att K flyttat in. K har hämtat gåvor från sin resa. M hämtar dit något.

Och ur det föds med ens 2000 ord ny text, där jag får reda på vad det är för gåvor, vad M hämtar, vad de talar om, och så händer det nästan alltid minst en överraskande sak - en replik som avslöjar något jag inte visste, eller att någon berättar något jag nog visste men inte trodde skulle komma fram redan nu, osv. Och hur just det händer, det har jag ingen aning om.

In other news: sömnaden gick åt pipsvängen igår och därmed också mitt humör. Fodret jag valde till mitt projekt funkar inte, och tyget jag har är för skört för att klara av att sprättas. Med ens är det inte alls roligt längre. Jag klarar verkligen inte en enda motgång. På det sättet är jag mycket lik min sexåring.

Nu är jag rädd att det skall påverka mitt allmänna kreativa flow. Nå, vi får se efter dagens skrivpass.

2017-01-19

Stilla januari

Jag är inne i nån sorts underlig zon.

Jag bara skriver, syr och stickar. De tre s:n. Jag gör inget annat. Läser inte (annat än högt för sonen). Far ingenstans, träffar ingen annan än den närmaste familjen. Äter mina luncher hemma. Duschar sällan (TMI?). Ser inga filmer. Tittar ibland på nån dum serie medan jag stickar. Lyssnar lite på ljudböcker medan jag stickar och syr. Går ut med hunden. Gör inte annat än det mest nödvändiga åt hushållet.

Det finns med andra ord ganska lite att blogga om.

2017-01-17

Jubileum

I år är det ett jubileumsår för mig.

2007 utkom min första skönlitterära bok, De Ännu Inte Valda. Sedan dess har det blivit fem romaner till, ett skönlitterärt läromedel och medverkan i en antologi, samt några publicerade noveller. Jag skulle gärna fira decenniet den dag då DÄIV kom ut, men jag minns inte alls när det var. Någon gång på våren. Mars, kanske?

Dessutom fyller jag 40 år i år. Jag har alltid drömt om en jättestor fest, för jag vill gärna samla alla mina vänner och jag har noll ålderskris. Men just nu är jag i en väldigt introvert fas, då jag bara skriver och mest vill vara ensam. Jag har ingen ork eller lust att börja planera en fest för tillfället. Men inget säger väl att man måste fira just precis då man fyller år, eller hur? Jag kan väl ordna en fest sen när jag har lust istället.

2017-01-16

Underbart är kort

Skrivretreaten var underbar. Tyvärr bara alltför kort. Sonen hade svårt att vara utan mamma för tillfället och jag fick lov att komma hem tidigare än planerat. Men jag fick ihop 9000 ord och kom bra igång med skrivandet efter jullovets långa, plågsamma paus. Nu jobbar jag hårt på att hålla momentum uppe. Jag har dryga 58 000 ord skrivna på manuset och det ser ut som att jag nu börjar våga tro på att det faktiskt blir en bok. Även om dessa 58 000 ord, naturligtvis, är en gräslig soppa utan ordning och struktur och dramatisk båge och bla bla bla. Tänkte tanken idag att till och med min underbara redaktör skulle avsäga sig bekantskapen med mig om hon någonsin fick se mina romanmanus i det här skicket (jag redigerar alltid i flera omgångar innan jag skickar in till förlaget).

Idag har jag suttit på café hela morgonen och förmiddagen (för att inte vara hemma där vardagens sysslor tränger sig på mig) och inte skrivit något nytt men istället planerat resten av boken. Nå, riktigt sant är det inte, jag är fortfarande osäker på exakt hur klimaxet på slutet skall bli, och vad det skall bli, och om det skall bli mer text efter det och om det eventuellt blir en tredje bok om Maresi. Låt oss säga så här istället: boken är ovanligt planerad för att vara jag :-)

Annars vill jag mest bara sy och sticka just nu. Kreativiteten sprutar ur mig och jag passar på och tar det till vara. Jag sydde en underkjol igår, av ett loppisfynd och utan mönster, och blev supernöjd. Idag skall jag ta mig an ett nytt klänningsmönster - bara jag jobbat färdigt först.

2017-01-10

Tillfreds

Jag är på skrivretreat.
Jag vet inte hur lång, det beror på hur de klarar sig därhemma utan mig.
Jag får gå direkt från sängen till skrivbordet. Det är det bästa jag vet.
Att skriva är det bästa jag vet.
Jag är tillfreds.










I korta stunder önskar jag att jag vore en Knausgård som klarade av att bara försvinna in i skrivandet i en månad eller så, utan att svara i telefon eller vara i kontakt med någon.
För det mesta är jag mycket glad att jag inte är en Knausgård.